Märker jag skillnaden? Är det så att jag får se en glimt in i hur det är andra föräldrar har det? är det därför det blir så jobbigt och påfrestande dagen efter?
Igår var en helt underbar dag, jag och F fick en heldag med bara mys och roligheter. Och jag orkade vara en sån mamma som jag vill och tycker en mamma ska vara. Den mamma min mamma var när vi var små… rolig omtänksam busig tokig och full av kärlek.
F skrattade nästan hela dagen, inget trots, inget bråk, inget tjat utan en harmonisk nyfiken nöjd helskön snart 5 årig grabb hela dagen..
Vi lekte med lego, och jag orkade vara med och han nöjde sig med att jag bara byggde till honom och inte gick in i rolllekar.
Vi cyklade ikapp med båten och vann inte till bron men vann över den till bryggan, och F skrattade så han tjöt.
F fick gått till frisören för första gången i sitt liv och jag som varit så nervös kunde stolt och lugnt titta på när han satt där som om han inte gjort nått annat.
Vi delade på en stor glass, och lekte sedan kurragömma.
Och sist men inte minst gick vi ut med hunden och kastade pinne i vattnet tills vovven blev så exalterad att han råkade knuffa F i vattnet, visst blev han lite rädd men gick lätt att trösta och kunde sen se det roliga i situationen.
Alla dessa små saker gav mig bara mer och mer energi, och igår gick jag och la mig med ett stort leende på läpparna.
För att vakna till… Lördag…
Det märktes direkt på morgonen att A var off, så fort jag kom upp klagade han över halsont och hosta eller ”kikhostan” han haft hela natten och klöker ur sig nått som liknar ett tillgjort hostljud. Han ville att jag skulle ta febern och nä det hade han ju ingen. Efter att han gnällt, tjatat, och pratat om allt möjligt i ca 30 minuter började mitt huvud snurra, det gör det strax innan min hjärna stänger av och därför tar jag det som en varningssignal, och bestämde mig för att jag går ut i trädgården och pyssla för att få lite lugn och ro. Men det tog inte lång tid förrän han ropar på mig och har nu bestämt sig för att gå över till en kompis. Vilket inte alls rimmade med de sjukdom symptom han för bara 40 minuter sedan hade klagat om. När jag påpekar detta kan han inte förstå eller vilja sätta sig in i vad jag menar, nu ska han till varje pris ut till sin kompis.
Och min energinivå gick ner till 80%
Några timmar senare sätter vi oss alla för att äta brunch. Mattjatet är ett faktum regler som vardagar sitter som sten är som bortblåsta, och J försöker en ny metod där han försöker förklara för A att bara för att det är Lördag så förändras inte reglerna vid matbordet, och jag ser att efter två meningar är A nån helt annanstans.
Man hör sig själv säga samma sak man har sagt sen han var 2 år, och undrar i sin trötthet om man någonsin kommer sluta säga det, det är fysiskt tungt att tjata som vi gör. Och för er nu som tycker.. men det får ju alla föräldrar göra.. jämförelse… med F behövde vi bara säga till en vecka att han skulle använda bestick när han ska äta… det gör vi titt som tätt fortfarande med A.
Och min energinivå gick ner till 60%
Så ringde telefonen, Fs kompis ska komma över. Jag och J överväger och bestämmer egentligen för oss själva att det bästa vore om A kunde gå till nån annan kompis. Men barnen bestämmer nått annat och plötsligt leker de alla tre, och vi hoppas och tänker, det kanske går bra idag.
Men bara tre minuter in i leken hör vi hur A börjar bestämma, egentligen hör vi först hur F klagar och tillsist gråtklagar.. och J som tydligen fortfarande orkar lyssna på A’s konversation viker sig i besvikenhet och vånda när han lyssnar på hur A använder sina lekkamrater som det enklast kan beskrivas som dockor, och det spelar ingen roll hur mycket vi går mellan och berättar att låta de andra oxå få bestämma eller det du gör nu är inte snällt, och till 60% av tiden så sätter han sin lillebror i sämre dager, och såklart sparkar F emot.
Och någonstans här börja J och jag dömma oss själva för varför vi inte gjorde som vi tänkte från början och delat upp barnen.
Min energinivå börjar blinka orange och går ner på 30%
J har länge velat ta pojkarna på promenad men vi inte haft ork eller friskhet, men så idag kändes det så bra, iallafall imorse, men när vi så skulle gå brakade F’s broar och trots-F klev fram, att han brister är isig inte konstigt när han fått kampa med sin storebror om småsaker, som tex att han vill vara gul i leken men A bestämt att han ska vara blå, i varje mening, i en hel förmiddag. Så när vi skulle gå exploderade han..
Och jag nu med energinivå 5% i rött blinkande varningsljus och en pappa som lyssnat, gått mellan, tjatat, och tröttnat, antagligen även han nere på rött, tog det stopp. Det blev ingen promenad…
Barnen gick varsitt håll A till en kompis och F och J till tvn, och jag försökte åter igen samla mig i trädgården…
Och med 5% energi borde man inte ens göra nått, men det luriga med 5% är att då är man helt plötsligt för trött för att se varningsflaggorna, snubbeltrådarna och signalerna som säger vila.
Så efter lite grävande, planterande och klippande, ropade J in mig för lunch och då plötsligt skriker kroppen, hjärnan stänger ner och jag hamnar sjuk i vår säng…
Oroligare än man gör sig 